Vad visade han sin iver över om att få berätta? Jo, han hade bara en sida kvar av den Läsebok 2 som vi lärare hade föresatt oss att våra svagläsande elever skulle ta sig igenom för att öka sin lästeknik. Denna gosse visste inte till sig av glädje.
Denne elev, låt mig kalla honom för Olle, är en stor gåta för många av oss.
Det går inte att ställa en sådan där amatörsdiagnos som vi ofta har alltför lätt att ge en elev när denne avviker i sitt beteende. Jag minns i höstas då jag dagligen erbjöd lästräning med både Olle och flera av hans klasskamrater. Han hade en otrolig stor motvilja att ta emot den träning av 10 min. som alla svagläsande elever erbjöds få. Över tid får man relation med elever som man träffar varje dag och Olle både ville motprestera men samtidigt blev han vid några tillfällen så arg på sig själv när han gjorde detta. Ett par gånger hade både hans lärare och jag lyckats locka honom med till läshörnan men när han skulle läsa de små ord, som han egentligen kunde, bankade han sitt huvud i väggen som något slags straff för att han hade gått med på att läsa mot sin egentliga vilja, åtminstone för den stunden. Egentligen skulle hans fröken och jag kunna skriva en hel bok om Olle. Han går utanför allt annat av vad jag har mött i skolan under mina år som lärare och specialpedagog och jag tror också det är så för min kollega.
Att se den lyskraft som han utstrålade idag förstår ni kanske hur otroligt glad jag blev av att möta. Jag frågade honom om han tyckte det hade blivit mer enkelt att läsa nu (jag har inte själv varit med i träningen denna termin) men på denna frågan kunde han inte svara. Så jag lurar på om hans glädje egentligen mer bestod i att han hade nått ett mål av att ha läst ut "teknikboken" som de andra klasskamraterna har gjort och att han vet att vi lärare hade denna målsättning både för honom och för övriga elever.
Målet var ju i och för sig inte innehållet i boken men vi vet att denna träning gör stor nytta i den fortsatta läsutvecklingen.
Dagens reflektion handlar därför om hur viktigt är det inte att vi som vuxna är konkreta och visar tydligt vilka förväntningar vi har på varje elev, så att dessa får någon referens till när de också kan känna sig nöjda och glada. Det riktigt suger i mig med ett försöka få tid till att hälsa på och lyssna på denne elev när han läser. Olle har i sanning gått in i djupet av bl.a. mitt hjärta utifrån den lille krake han är och på det sätt han kämpar sig igenom livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar