Människans doft…

Häromdagen dök en gammal god vän upp i vår bostad. Det var nu flera år sedan vi sågs. Denne vän har alltid stått nära mitt hjärta. Men denna gång var det något nytt som utsöndrades av en mycket god, mogen doft.

Är detta ett språk som kanske inte används till vardags? Just med att olika människor utsöndrar olika dofter. Inte så att jag luktar dessa genom min näsa. Utan att det finns något i en människas inre som kommer ut i form av olika dofter. Dessa dofter kan både lukta rent av illa såväl som mycket goda. Jag tror jag kan översätta ordet doft med ett annat ord som är mer tillgängligt – karaktär.

Av nyfikenhet slog jag upp synonymer för ordet karaktär. Här föreslås bl.a. själsläggning, natur, kynne, sinnelag, personlighet, egenart, moralisk styrka, förmåga att motstå frestelser. I min ungdom var boken "Bejaka dig själv" av Margareta Melin väldigt populär i den vänkrets jag då levde i. Nu påminns jag igen om att denna sanning står sig fortfarande när jag ska växa i min invärtes människa.

Hur som helst fascinerades jag under ett par timmar av den doft som kom ut från denne min vän. Bl.a. berättade han om detta enkla att äntligen, så gammal han nu blivit, ha fått bli vän med sig själv. Hur dynamisk är inte den här verkligheten? Det kvittar om vi har hur mycket kunskap som helst om denna fundamentala sanning och inte själv har blivit ett med den. Vad hjälper det? Ingen särskilt god doft utsöndras då. Är det något som du själv kan identifiera?

Efter mötet med min vän kände jag i sanning mig lockad av att själv växa till mer i min invärtes människa så att jag också kan utsöndra en god doft när jag framöver träffar olika personer i min vardag.