Jag åker dagligen buss till mitt arbete och när jag steg på bussen sa jag spontant till busschauffören att han var en av våra ”favvochaufförer”.
När man pendlar blir det ett gäng av personer som man kontinuerligt växlar ord med. Och under den här vintern har bussen oftast varit mer eller mindre sen. Men så finns det två st. chaufförer som kör bussen på ett sätt som inte de övriga klarar. Både att de kör mjukt, säkert och att de håller tiderna bäst. Denna dag slapp dessa ord ut från min mun. Ett ordspråk lyder: ”Det hjärtat är fullt av talar munnen”.På bussen har jag mina favoritplatser och den dagen var platsen längst fram ledig. Här jag har utsikt och som jag trivs bra med. När bussen körde in på terminalen vände sig denne busschaufför direkt till mig och undrade om han fick ställa en fråga. ”Visst”, svarade jag. Vad tror ni han frågade om? Jo, han önskade att jag kunde specificera vad jag hade menat, så att han kunde ta detta med sig. Vart nu ”detta” var någonstans. Självklart fick han ett svar.
Det som rörde mitt hjärta var hur denne busschaufför sög in dessa små ord. Troligtvis är han inte bortskämd med att yrkesmässigt bli bekräftad.
Hur enkelt kan det inte vara för oss alla att öppna våra munnar när vi väl har någon god tanke som ligger i, det som vi benämner som, våra hjärtan? Det paradoxala är att vi själv också får en skopa glädje av bara farten. Jag skulle vilja fungera mer inom detta område. Problemet för mig i min vardag är att jag är så himla målfokuserad att jag fördenskull lätt glömmer bort människan. Så dessa mina rader är främst en påminnelse till mig själv om att öppna upp mitt eget hjärta för goda tankar till mina medmänniskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar