Vinnare - förlorare...

Den senaste tiden har jag blivit åskådare till ett fenomen. Vad för något, undrar du kanske? Min reflektion idag handlar om när blir jag en vinnare kontra en förlorare i handledningssituationer.

Utifrån det specialpedagogiska perspektivet finns det ett område som heter ”handledning”. Bara definitionen skulle kunna fylla ett kapitel i en bok. Jag kan själv tycka mig märka att man i skolan inte riktigt har fått kläm på vad handledning är i dess renaste form, vare sig man är rektor eller lärare. Man talar om handledning och menar lite bollplank med ingredienser av råd och stöd. Min egen definition med vanliga ord är att jag går in i en samtalssituation med en eller flera personer, där ett pedagogiskt dilemma problematiseras, där man träffas under en begränsad tid och plats och utvärderar efter ett visst antal möten om det varit givande och om ev. fortsatt handledning. Handledaren bär ansvaret för att vidga vyerna i tid och rum för personen/personerna som handleds. De som handleds ska, med hjälp av den som handleder, förstå att hämta svaret inom sig själv. Inte är detta något enkelt. Här behöver jag själv förkovran.

Men hur som helst tror jag det finns en hemlighet för den som går in som handledare i en situation utifrån något dilemma. I den stund som handledaren kryper in under skinnet på motparten, blir ett med de/den handledandes känslor, har denna förlorat perspektivet och hamnar i samma frustration och ibland vanmakt som ev. de som handleds befinner sig i. Ut ur handledarens mun strömmar det då frustration och omöjlighetstankar. Detta till skillnad att istället kunna bekräfta vederbörandes känslor och tankar och därefter ta ett steg tillbaka och få perspektiv och på detta sätt möjliggöra öppning för den/de som står i behov.

Det är mänskligt att tala utifrån frustration. Jag tror mig själv vara medveten om när jag faller dit. Det känns inte bra och man gör ingen särskild stor nytta vid dessa tillfällen. Men när det väl händer kan jag bli glad över de kollegor som fördrar och förstår att det kan bli på ett visst sätt. Jag vill också kunna vara en person som visar fördragsamhet. Det som jag får extra svårt för är när en person tar till maktmedel som sitt försvar. Detta perspektiv fanns inte med på kartan i min handledarskurs inom det specialpedagogiska programmet och här behöver jag i sanning utmana mig att bli en vinnare, eftersom jag har mycket svårt för att tåla maktmissbruk.