onsdag 10 februari 2010

Dagen annorlunda…

Ibland blir inte dagar som man tänkt sig. Känns det igen av dig som läser? Dagen började innan jag kommit in på mitt kontor med ett samtal av en upprörd förälder. Här försvann de första 50 minuterna. Efter bästa förmåga försökte jag förstå och lugna. Lite strödda småsaker fixades, besvarande av ett antal mail, en hel del råd och stöd sker i detta forum och sedan dök ett spontant och kärt besök upp. Det var vår litteraturpedagog i skolverksamheten och som därtill är en klippa.

Du som undrar vad en litteraturpedagog är för något, så kan jag berätta att det är en skolbibliotekarie med lärarutbildningsbakgrund. Det kändes nästan som julafton. Hon hade precis köpt in MIO – Matematiken, Individen, Omgivningen av Skaar Davidsen. Detta material är ämnat att användas som en hjälp till förskollärarna i förskolan som ett stöd till dem att rikta sin medvetenhet till att uppmärksamma matematiken som finns runt omkring barnen i deras naturliga miljö. Väldigt spännande! Och detta material har jag nu fått möjlighet att läsa först.

Det ska börjas i tid säger de kloka och förståndiga. Vi kanske inte tänker på att 2-åringen sysslar med matematik. Detta har barn i alla tider gjort. Men kanske har inte vi vuxna definierat det som matematik. De kan t.ex. tänka rationellt genom att lägga tillbaka leksaker på rätt plats, skilja mellan olika former genom att lägga enkla figurpussel, lägga ”lika på lika”, skilja mellan en och flera och stor och liten, kan dela ut 1 föremål per person. Tänk vilken kompetens dessa små människor har erövrat, redan efter 2-3 år i denna värld.

Ibland kan jag riktigt sakna att få jobba med de små barnen. Dessa som upptäcker med stor nyfikenhet allt nytt och låter sig fascineras. Flera gånger har jag frapperats av mitt barnbarn, 4,5 år, som är så kompetent. Själv tycker jag hon är ett unikum. Samtidigt förstår jag att det finns flera med samma iver till att lära sig. Inte såg jag detta på det här viset då mina/våra barn var små. Men med åldern blir det mer och mer fantastiskt för mig att få se, möta och följa miniatyrerna.

Det fanns även mer kvar av denna dag som också gick i ovanlighetens tecken men det får jag kanske ta en annan gång.

Inga kommentarer: