Vygotskij…

Idag fick alla lärare i vår kommun lyssna till en föreläsare vid namn Leif Strandberg. Han framhöll omgivningens betydelse för lärandet hos en elev och menade att individen inte är statisk, utan att eleven utvecklas och förändras i relation till det han/hon möter under livets gång. Mäktiga tanke!

Jag tänker ibland att som människor har vi en förmåga att vilja frysa varandra i det vi minns av en person vi träffade för länge sedan. Själv har vi under de år som förflutit förhoppningsvis lärt oss en hel del, men kanske vi inte räknar med att den andra har gjort detsamma. Också när vi så efter många år träffar denna, tror vi att personen är precis likadan som senast vi sågs.

Denna föreläsning satte självklart igång reflektioner inom mig. Under mina år som specialpedagog i kommunen där jag arbetar, kan jag uppfatta att vi har varit och fortfarande är lite (mycket) schizofrena. Å ena sidan ropas det både på pedagogiska och psykologiska utredningar av elever som att det är något fel på dem. Vi uttrycker det som att vilja veta vilken inlärningskanal som är den starkaste resp. mindre stark. Och det låter ju ganska bra, eller hur? Sedan lyssnar vi på vad Vygotskij säger om den närmaste utvecklingszon och då är det inte frågan om hur begåvad eleven är utan att vi möter denna där eleven befinner sig och ligger ett steg före i utmaningen, beroende av vad eleven ska lära sig. Kommer dessa olika tankesätt/ideologier någonsin att kunna mötas? Leder denna föreläsning till nya diskussioner i vår Elevhälsa? Och vilka konsekvenser kan det bli och hur kommer dessa att se ut?

Det stora måste väl ändå vara att finna ut vad en elev behärskar inom ett kunskapsområde och var denna är på väg mot i sitt lärande. Kan det handla om att vi som pedagoger behöver bli mer kunniga inom våra ämnen för att definiera kunskapandet och förstå vad som är nästa utvecklingsbara zon hos eleven, allt i enlighet med Vygotskij? Är det kanske här vi bör sätta in våra stötar när det gäller vår egen fortbildning än att söka fel hos våra elever? Kommer jag att bli obekväm då jag ställer fler frågor istället för att bara säga "ja ja ja" när man önskar utredningar i fortsättningen? Kanske kommer detta ämne att speglas i mina bloggar framöver.