1, 2, 3, så är jag där själv. Underliga tanke. Idag har jag och mannen suttit och planerat inför fest i dagarna tre. Ska det vara, så ska det vara rejält, eller hur? Det börjar med en tjejfest
och slutar med gemensam brunch på Stora hotellet för alla våra gäster. Däremellan fest i lägenheten och restaurangbesök på stan. Jag minns då jag fortbildade mig 44 år gammal till specialpedagog. Jag lät håret växa ut och tänkte ”en sista gång innan jag blir så gammal så jag inte kan ha långt hår mer”. Under mina studieår identifierade jag mig verkligen med en äkta student. Ett nytt liv hade börjat och med ny karriär. Jag kände mig verkligen ung. Massor med ny kunskap och insikt tog plats i mitt liv. Vid ett tillfälle när jag pendlade ner med tåget till Malmö, satt jag mitt emot en jättesöt tjej. När jag så tittade ut genom tågfönstret där jag såg min spegelbild gjorde jag en ny upptäckt – jag är inte ung längre i jämförelse med flickan mitt emot mig.
Slutsatsen för mig har blivit att så länge som jag inte ser min spegelbild känner jag mig ung. Men när jag råkar titta mig i spegeln
kan jag ibland komma på mig med att undra vad är det för en person jag ser i spegeln. Är det någon som känner igen sig?Någon har myntat uttrycket, ”jag är inte äldre än jag känner mig” och att "tanter är ett utrotningshotat släkte". Dessa ord vill jag ta fasta på. Jag har alldeles för mycket som jag vill lära, alldeles för mycket som jag vill testa, alldeles för mycket som jag vill uppleva och behöver därför många och långa år till för att hinna med allt detta. Och till råga på allt har jag låtit mitt hår på nytt växa ut.
Även om 60 närmar sig med hast. Livet är härligt och jag vill leva det fullt ut här och nu!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar