Vi ska gå hand i hand...

Idag har jag på nytt fått uppleva när olika professioner inte går hand i hand i skolans värld.

När jag träffar olika kollegor i mitt nätverk (LUK) brukar jag känna mig mäkta stolt över den kommun jag verkar i, eftersom vi är välförsedda med programvaror till elever i behov. Här finns både träningsprogram (Provia, Lexia, och Mattekungen) och alternativa verktyg (talsyntes och rättstavningsprogram) samt möjlighet att lyssna på talböcker.

Men hur frustrerande är det när inte hårdvaror och tekniken är på vår sida? Då kvittar det hur mycket pedagogiska programvaror som finns. Samtidigt är jag dock glad för att problemet ser ut så här, eftersom jag tror att omvänt vore det svårare att lösa.

Min dröm är att allt ska samverka till elevernas möjlighet att få det stöd som de behöver och har rätt till. När min man har sett de programvaror som elever kan få stöd idag av, frågar han sig om en elev egentligen behöver kunna läsa och skriva. Så pass fina programvaror finns idag på marknaden. Därför är frustrationen desto större när jag inte tycker utvecklingen går fort nog i skolans alla delar och område. Men den som lever får se och jag hoppas att jag både får leva och att jag får se. Lovar att berätta! Vi är på god väg, men jag är otålig av naturen.