En prins har fötts…

För 35 år sedan väntade jag mitt första barn. På den tiden fick man inte reda på om det var en pojke eller flicka. Det här var en pojke och i den stund jag såg honom blev han prinsen i mitt liv. Jag var helt såld för denna ”kungliga höghet” som jag fick i min vård. Under ett par veckors tid kände jag det som att världen kunde rasa ihop och jag skulle likväl finnas där tillsammans med min prins. Jag minns att jag tittade, kände och smakade på hans små fingrar och tänkte att här får aldrig någonsin sättas en guldring på. Han var bara min helt och hållet.

Liknande upplevelse fick jag två år senare då prinsessan kom. Under hennes uppväxtår var jag helt övertygad om att ingen bättre och högre än en riktig prins skulle vara värd hennes hjärta, hon var ljuvlig likt den vackraste blomman. Blomman fick hon också heta under en lång tid.

Nu har jag inte fått prinsar och prinsessor på riktigt till svärdotter/son men dock helt underbart fina personer som jag hyser en stor kärlek till och respekt för.

I helgen fick vi se det omvända, att en son av folket verkligen äktade en riktig prinsessa. Alla känner till hur denne Daniel har fått utstå spe och en hel del ifrågasättningar utifrån att han inte är född i de ”rätta” kretsarna, såsom t.ex. den andra sessans f.d. pojkvän var.

I helgen av bröllopsfirande kom väl de mest kritiska personerna på skam. Denne prins Daniel som kommer från ett normalt svenskt hem där han fått växa upp med sunda värderingar och berikats med en god självkänsla (=Daniels tal) har nu vunnit högsta vinst. Till skillnad från Viktorias systers f.d. pojkvän som har haft allt förspänt från början, erövrade sessan med dess kungarike, blev välkomnad med öppna famnen från kungen såväl som drottning, sumpade sina chanser till kungariket p.g.a. att inte kunde hålla ”pillesnoppen” där den hörde hemma. Tala om olika världar av karaktärer.

Hur mycket önskar vi inte att alla våra små ”prinsar och prinsessor” ska få växa upp i miljöer där goda karaktärer får möjlighet att danas, i enkla hem såväl som i de mer välsituerade. Hur skulle det då inte se ut i våra skolor och i hela samhället? Förhoppningsvis har det kungliga bröllopet blivit en liten väckarklocka över dessa värden.